I det andra facket

Man måste acceptera sin situation om man skall kunna gå vidare.
Det har jag insett. Antingen har det hänt eller så har det inte hänt. Det finns ingen där imellan, det finns inget utrymme för missförstånd eller "sända signaler". Ett nej är ett nej och om det inte repekteras så finns det bara en möjlig "outcom" och det är våldtäkt.
Det är bara att acceptera. Jag sa nej, jag blev våldtagen, skit samma vad som egentligen hände, hur mycket den var inne, om han fick utlösning eller ej etc etc.
Det spelar ingen roll, faktum kvarstår: han utnyttjade mig, han negligerade mina protester, han använde min kropp och kränkningen är den samma.

Så jag accepterar tillslut. Jag har blivit utsatt för ett övergrepp.
Med min acceptans kommer också insikten om att han inte är en trevlig kille, han är troligtvis inte ens en "vanlig" kille. Vanliga, justa killar gör inte så. Vanliga justa killas lägger en filt över tjejen som somnat i soffan och låter henne vara. Vanliga justa killar förstår att "it takes two to tango" och att det krävs ett medgivande för sex. vanliga justa killar är inte potentiella våldtäktsmän.
Uppenbart fungerar han inte så och det gör honom till den andra typen av män, de där som inte har samma gränser, som har andra referensramar och som är kapabla till den här typen av handlingar. Det får mig börja fundera;
Har det hänt förut och kommer det hända igen?