söndag, mars 16, 2008

Det äcklar mig

Äckel.
Det är vad som finns kvar av frågorna, ångesten, ilskan, sorgen och förnedringen.
Äckel.
Det är som om det är känslan som skall bestå, när allt annat ger vika och klingar av.
För äckel är det ända jag kan känna.
Äckelkänslor som väller upp och får mig att grimasera vid tanken på honom, på hans händer på min kropp, hur han klädde av mig, hur han klär av sig själv, hur han bär mig, tar mig, använder mig. Jag ryser och sväljer en kväljning och slår det ifrån mig.

Äckel.

Inga kommentarer: