Att stå inför ett erkännande

Så ringde hon tillslut, väninnan på vars fest jag mötte "honom" för en månad sedan.
Jag har kategoriskt undvikit att ringa henne, fast jag så väl vet att jag borde. Att hon måste få veta vad som hänt. För att vara ärlig så tror jag redan att hon förstår en hel del och jag tror att det var det hon ville prata om. Vad hände egentligen , Anna-Maria? Varför var du så arg i telefon dagarna efter festen då jag fnittrande berättade att han sagt att ni "snuggeld". Varför var inte din reaktion normal? Varför sa du att du inte vill prata om honom, att du inte skulle definiera det som hände som "Snuggle"och att du är arg på honom? Vad har hänt?
Det är klart att hon undrar och det är klart att jag måste berätta.
Men vad det sitter långt inne!
Att berätta för henne, hon som är länken mellan honom och mig, blir det slutliga erkännandet. Berättar jag så är det definitivt, då finns det "ingen väg ut". Och hur kommer hon reagera? Kommer hon uppleva att hon tvingas välja sida? Och i så fall; Kommer hon välja min sida?
Usch, jag vill inte! Jag vill bara gömma mig tills allt dragit förbi, men får hon aldrig en förklaring kommer hon alltid undra...